När vardagen hinner ikapp

Någonstans visste jag att man inte kan få tillbringa fyra månader tillsammans med sin familj i paradiset ostraffat. Det var helt enket för bra för att vara sant. Någongång måste man betala tillbaka till vardagen för de 2920 missade timmar man är skyldig.

Jag har nu fått börja betala tillbaka. Big time. Den senaste månaden har saker och ting börjat gå sönder i vårt hem. Inte sådana saker som man kan klar sig utan eller fixa med gaffatejp. Utan saker som för familjefriden är högst elementära.

Det började med att dammsugarn pajade. Den är dock tilfälligt lagad, men det kommer inte att hålla länge till.
Efter det knäcktes vår soffa i ramen. Den är också tillfälligt lagad. Med böcker. Ni förstår ju själva att det inte är en hållbar lösning.
Sedan, under en ommöblering trillade TV:n i golvet.
Iförrgår började diskmaskinen brinna.
Att döma av ljudet på vår micro kommer också den snart ha micrat sin sista matbit.

Suck.