Om att inte förhasta sig

Jag är en ganska impulsiv och dramatisk person, alltså ofta på ett dåligt sätt och framför allt i min tanke. Till exempel hinner jag ofta göra förhastade saker innan jag hinner tänka efter att det handlandet med största sannorlikhet kommer att påverka mig själv och/eller andra människor.

I lördags var det helt plötsligt 7 grader varmt här i Stockholm. Min barn hade då bara sina vinteroveraller att ha på sig. Jag målade för mitt inre upp bilder av hur de resten av våren skulle svettas (och drabbas av uttorkning) och retas av dagiskompisar för att de bara hade overaller att ta på sig om det nu äntligen var vår. Och jag skulle få onda blickar av övriga föräldrar eftersom att jag uppenbart inte har någon framförhållning.

Jag tog i min panik mina sista staplade ören och sprang till närmsta affär och hetsköpte vårjacka och överdragsbyxor. Alla som själva har barn i dagisåldern vet att dessa uppsättningar till två barn inte är direkt billiga.

Jag kände mig återigen om en duktig och anvarsfull mamma. Fattigare men lyckligare. Om jag dock hade satt mig för att tänka över situationen innan jag gick till handling hade jag förstås kommit fram till att det var bättre att vänta tills vi fått lön, tills jag hunnit kolla runt på priser och på blocket, till jag hunnit ta reda på om det skulle fortsätta vara +7 m.m.

Dagen efter min bananashandling var det nästan 1 dm snö när vi vaknade. Var enda dag sedan lördag har det sen varit mellan -5 och 0 när vi gått till dagis.

Överdragsbyxor och vårjackor hänger med tagsen kvar och vi fick äta spagetti med ketchup i en vecka.

Gott folk, låt detta bli en lärdom! Du skola icke förhasta dig...

Bättre sent än aldrig

Jag har inte skrivit något på länge. Men det beror inte på att jag har ett innehållslöst liv om ni trodde det. Jag har bara glömt av att skriva ned allt spännande och super inspirerande jag fyller mina dagar med.

Men idag skiner solen och jag pluggar, söker jobb och när min kära bror kommer efter lunch ska vi börja riva i hallen.

Oh my god, jag är bara så jävla aktiv just nu!!

Hallfunderingar

Nu är det helg och Hannes och tjejerna är och åker skridskor i det underbara vädret. Resten av dagen bjuder på födelsedagspresentshopping och tillverkning av gipsfigurer.

Dessutom tänkte jag spåna på hur jag vill ha det i hallen som står näst på renoveringslistan. Någonting som verkligen tål att funderas på. Vår hall är ganska liten och även om den är betydligt störe nu sen vi tog bort den platsbyggda hyllan/klädförvaringsmöbeln är det fortfarande lite trångt och mörkt.

Hittills vet jag att den ska målas vit eller grå och innehålla klädhängare för vuxna, krokar för barn, någon form av förvaring för vantar och mössor, gärna en spegel, någonting som fungerar som en anslagstavla, en sittplats och säkert något mer som jag inte kommer på nu.

Det är iallafall en väldans tur att vi inte tog hallen först då jag isåfall hade ångrat mig redan, eftersom att min bild i huvudet nu inte alls överrensstämmer med den jag hade då.
Ni förstår, det tål att ältas.

What is going on?

Vänta lite nu, vad är det som händer...
Varför VRÄKER det ned snö utnför mitt fönster?




Skönt. Nu har det slutat.
Men det han bli helt vitt på trottaren igen. Satan!

Torsdag

Idag sitter jag och hoppas på att någon ska ringa på min dörr och erbjuda mig ett jobb. Jag har igen höga krav på chefspositioner, inspirerande självutveckling eller möjligheten att kunna sätta mina egna arbetstider. Jag kan ta vilket litet sketet jobb som helst. Gärna ett som jag kan trivas med tills i höst.
Jag och vill ju åka till Indien i januari och då jag måste ju börja spara ihop lite pengar.

Jag är Pavlovs hund

Jag har i perioder haft svårt att somna. Legat vaken och vänt, vridit och trasslat in mig i laken. Men nu har jag hittat en metod som får mig att somna på 5 minuter. Metoden kallas ljudbok. Jag har under några månader vant mig vid att somna med en ljudbok i öronen.

Nu har det gått så långt att jag hinner lyssna max tre kapitel innan jag faller i sömn. Det räcker i princip att jag ser på min Ipod i sängen och ögonlocken börjar dra sig nedåt. Så fort den välbekanta rösten börjar läsa blir jag som hypnotiserad. Jag har blivit klassiskt betingad. Ljudboken är ett stimulus och den omedelbara sömnen min respons

Dock har det gått så långt att jag tvivlar att jag någonsin mer kommer att kunna somna utan. Men det är ett senare problem.

När vardagen hinner ikapp

Någonstans visste jag att man inte kan få tillbringa fyra månader tillsammans med sin familj i paradiset ostraffat. Det var helt enket för bra för att vara sant. Någongång måste man betala tillbaka till vardagen för de 2920 missade timmar man är skyldig.

Jag har nu fått börja betala tillbaka. Big time. Den senaste månaden har saker och ting börjat gå sönder i vårt hem. Inte sådana saker som man kan klar sig utan eller fixa med gaffatejp. Utan saker som för familjefriden är högst elementära.

Det började med att dammsugarn pajade. Den är dock tilfälligt lagad, men det kommer inte att hålla länge till.
Efter det knäcktes vår soffa i ramen. Den är också tillfälligt lagad. Med böcker. Ni förstår ju själva att det inte är en hållbar lösning.
Sedan, under en ommöblering trillade TV:n i golvet.
Iförrgår började diskmaskinen brinna.
Att döma av ljudet på vår micro kommer också den snart ha micrat sin sista matbit.

Suck.

Just another day

Ännu en dag med fint väder. Plötsligt känns det som om det finns hopp för att delar av min födelsedag ska kunna spenderas utomhus så som den traditionsenligt bör och ska.
Nu ska jag ta mig en efter-lunch-promenad och njuta av det fina vädret. Dessutom är min ljudbok inne i upplösningfasen. Saker och ting är med andra ord spännande. Bäst att lyssna klart.

Sittpuffar

Jag hittade aldrig något snygg tyg till sittpuffarna igår på stan. Istället har jag hittat några fina alternativ på Broarne. Måste bara bestämma mig för vilka tre mönster som jag gillar bäst. Tycker alla är fina och har den vårig känsla som jag eftersträvar.

Jag har fått en symaskin!

Precis som jag önskat mig. Den invigdes till att sy en grön slängkappa till Vilja.

Nästa projekt blir att sy sittpuffar till vardagsrummet. Så nu ska jag ut i solen för att hitta ett snyggt, relativt slitstarkt tyg. Kanske med ett retroinspirerat motiv.
Känner jag mig själv rätt så blir de nog snygga som få!

(Jag fortsätter i sann 8:e mars anda att uppskatta och peppa mig själv. Pröva ni med!)

This is our day!

Idag är det 8:e mars. Ut och fira med er!

Varje år under just denna dag brukar jag alltid känna mig lite extra uppskattad. Lite som att jag vunnit ett pris. Kanske lite fjantigt men ganska roligt.
Jag håller som bäst på att fila på mitt tacktal.

Jag vill tacka mig själv, för att jag är en fantastisk kvinna, mamma, dotter, sambo samt förebild för mina döttrar. Tack!

Även de stadiga droppljuden från taket får denna dag att kännas lite bättre än en vanlig.

Huvudvärksfaktor, barnkalas

Idag har vi haft barnkalas. Bättre sent än aldrig eller hur?
Tjejerna ville ha maskerad och alla barnen var så fina i sina utklädningar.
Inez var nyckelpiga och Vilja var Gröne Jägaren. Alltså inte den berömda sunkkrogen på Götgatan utan superhjälten i Hjärnkontoret.

Iallafall var kalaset lyckat och jag sitter och myser. Även jag var lyckad då jag tog beslutet att städa direkt när alla gått medan jag fortfarande var hög på kaffe och ansträngd trevlighet. Nu känner jag mig trött, kaffeförgiftad och dagen-efter-seg.

Om att motivera sig

Nu är det kväll igen och jag sitter och samlar kraft inför en kvällspromenad.

Samtidigt som jag försöker bemästra min trötthet funderar jag på varför jag inte lyckats att göra någonting av det jag hade tänkt idag. Jag hade en späckad lista med superviktiga att göra punkter. Städa, tvätta, diska, fixa ordning i barnens rum, ni vet.

Jag har lyckats att tvätta en maskin som jag fortfarande inte hängt upp. Nu väntar alla dessa uppgifter på mig nu istället. Disken ropar i köket. Tvätter skriker att den surnar i maskinen, Rusty-Fiskis kvävs av sin egen icke uppäten mat som nu sjunkit till botten.

Plötsligt inser jag att promenad nog är det bästa, trevligast och minst jobbiga alternativet.
Hux-Flux har jag fått motivationen som krävs för att orka ut och ta en välbehövlig promenad.

Ha ha ha, jag har överlistat mig själv.

Jag väntar

Tydligen har våren kommit till skåne. Jag säger bara, kul för er.
Här är det iallfall en stadiga -12 och en isande vind som inte direkt bidrar till en vårigare känsla.
Om man ska tro på Aftonbladet så kommer våren till mig den 25:e.
Jag väntar!

Det går mot vår

Jag har funderat mycket över varför jag plötsligt börjat sova så bra. För första gången på länge vaknar jag utvilad dag efter dag. En underbar känsla och jag har i princip skuttat upp ur sängen. Många har mina teorier varit och anlednigarna har debatterats flitigt.

Idag kom jag på anledningen. Det har blivit ljust på mornarna. Jag vaknar alltså innan klockan ringer för att ljuset lyser in igenom fönstret. Svåraren än så vad det inte. Och det känns underbart

Det finns hopp!

Idag ska jag punga ut den smärtsamma kostnaden till ett nytt månadskort för SL-trafiken. En tråkig men högst nödvändig kostnad. Jag höll som bäst på att funderade ut allt kul jag istället skulle kunna köpa för dessa pengar, då jag plötsligt insåg det fantastiska.

Nästa gång jag fyller på mitt kort är det vår! Fattar ni!?

Plötsligt känns dessa 690 spänn inte alls lika tråkiga att betala. För den som väntar på något gott...